Rakborste

En rakborste används för att löddra upp raktvål (eller rakkräm) och applicera löddret på det område som ska rakas. För raktvål passar det bäst med en rakborste med korta borst, medan långa borst är att föredra för rakkräm.

När raklödder i sprejburk började säljas på 1900-talet innebar det en dramatisk nedgång i användningen av rakborstar, och förekomsten av elektriska rakapparater som går att använda utan skum drev också på den här utvecklingen. Nu på 2000-talet har rakborsten fått något av en renässans, vilket går hand i hand med det ökade intresset för att raka sig med rakkniv eller med den gamla sorters säkerhetshyvel som använder ett tveeggat rakblad.

För mer information om hur man skapar lödder från raktvål (eller rakkräm, eller rakgel) och applicerar löddret innan rakningen, besök vår artikel om raklödder. Där går vi också igenom fördelarna med att använda rakborste och raklödder.

Rakborste mest syntetiska borst

Förr i tiden brukade rakborstar vara gjorda av grävlingspäls, vildsvinsborst eller hästtagel, men nu för tiden finns det även syntetiska rakborstar i handeln. Det vanligaste borstmaterialet i syntetiska rakborstar är nylon, en slags syntetfiber av polyamid.

Under 1900-talet hade synestetiska rakborstar ett tämligen skamfilat rykte eftersom de ofta var av dålig kvalité jämfört med de mer påkostade borstarna av animaliska material. Nu för tiden går det utmärkt att finna syntetiska borstar av hög kvalité i handeln – men det gäller att välja med omsorg för usla rakborstar säljs också.

För de riktiga entusiasterna är det dock fortfarande grävlingsborstar som gäller, eftersom även syntetiska borstar av hög kvalité brukar vara lite sämre än grävlingsborstarna när det kommer till mjukhet och absorptionsförmåga. Med det sagt, så finns det också fördelar med att välja syntetiskt. Det finns till exempel syntetiska rakborstar som inte behöver mjukas upp i vatten innan användning, som kräver mindre raktvål (eller rakkräm) och som torkar väldigt snabbt efter användning.

rakborte

Rakborste av vildsvinshår

Ursprung

Nu för tiden är Kina och Indien dominerande leverantörer för vildsvinsborst som används vid tillverkningen av vildsvinsrakborstar.

Hitta rätt i utländska butiker

På engelska säljs rakborstar av vildsvinsbrost vanligen under termen bristel.

Vildsvin vs grävling

Vattenhållningsförmåga

En vildsvinsborste är inte riktigt lika bra på att hålla vatten som en grävlingsrakborste.

Peelingeffekt

Jämfört med en grävlingsborste ger en vildssvinsborste en tuffare peelingeffekt. Har man problem med inåtväxta hårstrån kan en sådan peeling vara guld värd, både genom att få bort gamla hudrester och genom att lyfta ur skäggstrån så att de hamnar rätt innan de börjar skada huden.

Förberedelser

Konrollera tillverkarens rekommendationer innan du sätter igång, för det är vanligt att vildssvinsborstar ska mjukas upp i en mugg vatten en stund innan användning.

Att få fason på den kan ta ett tag

Om din nya vildsvinsborste känns hår och svåranvänd i början, kasta den inte i papperskorgen utan håll ut ett tag till. Hos en vildssvinsborste av god kvalité kommer nämligen topparna av stråna att klyvas något i takt med att du använder den, samtidigt som resten av borsten inte degraderar. Med något klyvna toppar blir borsten mjukare och enklare att använda.

Pris

Generellt sett brukar rakborstar av vildsvinsborst vara billigare än de av grävling, men det finns så klart stora individuella variationer.

Rakborste av hästtagel

För var det ganska vanligt med rakborstar av tagel från häst, särskilt i de lägre prissegmenten eftersom tagel var betydligt billigare än grävlingsborst och vildssvinsborst. Det går att ”skörda” tagel från hästens man och/eller svans, så man behöver inte avliva en häst för att tillverka en rakborste av hästtagel.

Kring första världskriget slutade man i stort sett med denna tillverkning, eftersom man var rädd att mjältbrand skulle sprida sig från hästar till människor via rakborstarna.

Nu för tiden har det börjat dyka upp rakborstar av hästtagel igen. Mjältbrand har blivit en ovanlig sjukdom i stora delar av världen, bland annat eftersom vi nu för tiden har tillgång till antibiotika som botar mjältbrand och har blivit bättre på att förstå hur vi ska förebygga att mjältbrand sprids.

Rakborste av grävlingspäls

Traditionellt är det grävlingen som varit förstahandsvalet vid tillverkning av rakborstar, i alla fall bland användare som har haft råd att betala för det. Grävlingens päls är speciell genom att den attraherar vatten istället för att stöta bort det, och denna egenskap gör grävlingspälsen ideal för rakborstar.

Grävlingen är numera fridlyst i stora delar av världen, men i Kina kan bykooperativ få tillåtelse att jaga vilda grävlingar och sälja deras päls. Det finns även pälsfarmer i Kina där grävlingar föds upp för sin päls. Detta har gjort Kina till den dominerande leverantören av grävlingspäls för rakborstar. Detta gäller både för borstar som tillverkas i Kina och för sådana som tillverkas i andra delar av världen, till exempel i Europa.

Grävlingsborstar av hög kvalité är vanligen handknutna medan maskinknytning är vanligare i de lägre prissegmenten. Mängden hår som ingår i knuten och hur den är knutet har en stor inverkan på rakborstens kvalité. Generellt sett blir rakborsten bättre ju fler hårstrån som använts per kvadratcentimeter.

Obs! Om grävlingshåren trimmas för att få rätt längd kan det resultera i en rakborste där topparna är mycket vassarna än om håren hade fått förbli orörda i topparna. Detta kan i sin tur öka risken för hudirritation.

rakborste av grävlingshår

Rakborste av grävlingshår

Gradering av grävlingsborstar

Pälsen på en grävling är inte uniform över hela kroppen utan varje område är anpassat efter grävlingens olika behov i naturen. Detta innebär i sin tur att päls från vissa delar av kroppen är mer lämpade för rakborstar än andra. Allra bäst är Silvertip Badger rakborstar, vilka är tillverkare av päls från grävlingens nacke. Sämst anses de grova håren från grävlingens sidor, ben och undersida vara och rakborstar tillverkade av dessa hår brukar säljas som Pure Badger. Mellan ytterligheterna Silvertip Badger och Pure Badger hittar vi mellanpriskategorierna Best Bagder och Super Badger.

Obs! Man kan inte automatiskt lita på att en tillverkare av rakborstar följ den här traditionen, eftersom det inte finns någon lag som säger att de måste. En oseriös tillverkare kan alltså märka sina rakborstar Silvertip Badger fast de är gjorda av benhår, och så vidare. Det gäller att veta vad man är ute efter och bara köpa från seriösa butiker med gott rykte, särskilt om man tänker göra ett lite dyrare köp.

Silvertip badger rakborste

En silvertipp badger rakborste är väldigt fluffig och kan hålla väldigt stora mängder vatten. Att skapa eget raklödder från raktvål är enkelt med en rakborste av detta slag.

Räkna med att betala en hel del för en silvertop badger rakborste. Är den misstänksamt billig bör man fundera på om det kanske är för bra för att vara sant.

På en äkta silvertip badger rakborste ska hårtopparna vara naturligt ljusa. Det händer tyvärr att tillverkare fuskar genom att bleka dem för att få dem att se ut så, utan att upplysa konsumenterna om att håren har blekts.

Super badger

En super badger rakborste är vanligen gjord från särskilt utvalda hår från grävlingens ben och sidor, men i vissa fall kan även extra fina hår från undersidan ingå. Super badger är något billigare än silvertip, men fortfarande dyrare än best badger och pure badger.

Vissa tillverkare bleker sina superbadgers för att de ska se ut som silverbadgers, vilket är extra trist med tanke på att superbadger också är av mycket hög kvalité och verkligen inte förtjänar att skadas av blekmedel.

En äkta silverbadger har vanligen naturvita toppar, medan en superbadger som blekts för att se ut som en silverbadger är mer trolig att ha svagt gråvita toppar.

Best badger

Ett steg under super badger hittar vi rakborstar av typen best badger. För de flesta individer känns det inte annorlunda att använda sig av en best badger av hög kvalité istället för en super badger, så länge det inte rör sig om rakborstar som fått håren avskurna.

Rakborstar i kategorin best badger görs av fina hår från 20-25% av grävlingens päls. Jämfört med håren hos en pure badger tenderar de att vara längre och ljusare. Det är också vanligt att tillverkare i den här kategorin använder fler hårstrån per kvadratcentimeter (vilket ger högre kvalité), men där finns det förstås individuella variationer mellan olika märken.

Pure badger

Om en rakborste är märkt pure badger är det troligen hår från undersidan av grävlingen som använts, efter att de allra finaste håren från undersidan sorterats ut och använts för att göra super badger eller best badger borstar istället. Kvar blir de grövre håren, och det är inte ovanligt att de skärs för att få rätt längd för rakborsten. Avskuran toppar är skarpare än naturliga toppar, vilket ökar risken för hudirritation.

En pure badger rakborste är vanlig mörk, men det finns stora individuella variationer. Det finns till exempel blekbruna pure badgers och pure badgers som nästan är svarta. Vissa har till och med en silverskimrande glans.